Att veta om det heter tunnt eller tunt är en klassisk stavfälla i svenska språket. Du har säkert sett båda varianterna, men det är bara en som är korrekt. Rätt svar är tunt – att skriva tunnt är fel. Trots det är felstavningen vanlig, särskilt i sociala medier och kommentarsfält.

Varför felstavningen är så vanlig

Anledningen till att många skriver tunnt är ofta att ordet kan låta som om det innehåller två n när det uttalas, särskilt med vissa dialekter. När ljudet styr skrivandet är det lätt att trycka ner ett extra n på tangentbordet av bara farten.

Så används ordet korrekt

Ordet tunt är böjningsformen av adjektivet tunn när det beskriver ett neutrumord (ett-ord) eller fungerar som adverb. Några exempel:

• Ett tunt lager snö täckte marken
• Hon bar en tunt vävd sjal
• Skär löken tunt för bästa resultat

Tunnt är alltså alltid fel, oavsett sammanhang.

Skillnaden mellan tunn, tunt och tunnt

• Tunn – grundform: en tunn filt
• Tunt – neutrumform eller adverb: ett tunt täcke, måla tunt
• Tunnt – felstavning som bör undvikas

Genom att minnas att du bara lägger till ett t på slutet av tunn när det behövs, slipper du misstaget.

Där felstavningen oftast dyker upp

På internet är tempot högt och noggrannheten låg. Då är det vanligt att se meningar som: “Det låg ett tunnt lager damm på hyllan.” Men i texter där du vill framstå som noggrann är det viktigt att dubbelkolla.

Korrekt stavning är en enkel men effektiv detalj för att ge ett professionellt intryck. Så när du tvekar mellan tunnt eller tunt, är svaret alltid tunt.